Äntligen!
– P1 Kulturs Lina Kalmteg samtalar med Goran Vojnović om senaste romanen "Blatten återvänder" (Rámus förlag), om kriget på Balkan och om hur det lever kvar i människorna, om "Marko", om män och om människor, om uppdelning och indelning och särdelning –
Tack Lina Kalmteg!
//Ch.
https://sverigesradio.se/avsnitt/goran-vojnovic-vill-fanga-krigets-konsekvenser-i-forna-jugoslavien
* * *
Smakprov
[…sid 13]
Nu är första gången på tre år som jag åker hem till betongföroten, till Fužine. Jag åker för att jag måste. Måste man, är det inte svårt, var det någon som sa och jag lovar jag knullar hans mamma för han har inte en jävla aning. För det är sjukt jävla svårt. Det är första gången jag åker till Fužine för att stanna lite längre, och det äter mig. I själva verket återvänder jag. Eller inte. Jag vet inte än.
Klart som fan jag återvänder, vad snackar jag för skit. Jag menar, jag återvänder inte för att stanna för gott, bara ett tag. Jag får se vad och hur jag gör. Men jag återvänder.
Så, nu vet du det. Blatten återvänder.
Och ett till litet:
[…sid 304]
Just det, knäppt. Eller så är det bara nu det känns knäppt när jag tänker på hur Alma tog tag i min kuk och körde in den i sig. Hur hon begrep att jag aldrig skulle lyckas få in den själv eftersom jag var så nervös och inte hade en susning om vad jag höll på med. Det kanske bara är nu som jag tycker att Alma var knäpp när hon insåg att det inte gick att förlita sig på mig och att det var bäst att ta saken i egna händer. Där och då tyckte jag inte alls att hon var knäpp. Där och då tyckte jag det var fint, och att hon var fin.
Egentligen, om någon skulle fråga mig nu vad jag tyckte var fint, skulle jag säga Alma och jag och det där förfallna huset och det höga gräset. Och Alma, som höll om min kuk och hjälpte mig stoppa in den. Det tyckte jag var fint, men också lite knäppt. Och det var knäppt när Alma sa "var försiktig" till mig. För det gjorde inte ont på henne och hon var inte rädd, utan det var jag som var för ivrig och hon visste att allt skulle vara över på ett tjillevipp om hon inte bromsade mig. Och det var verkligen över på ett tjillevipp. Det är knäppt hur fort det kan vara över, men det är ännu knäppare att jag sedan la mig bredvid henne efteråt och frågade: "Kom den?" Det var så knäppt att till och med Alma hade börjat skratta.
"Man säjer inte 'kom den', men säjer 'kom du?' Och om du verkligen vill veta, så nej, jag kom inte, för en kvinna kan inte komma på en halv minut som en kåt liten lillfis."
* * *
