Det var i fredags kväll runt sju som vi möttes upp, B. och jag, utanför Zagrebs så vackra och guldiga nationalteater, spända på att bli hänförda av baletten om Riddar Blåskägg eller Barbe-Bleu eller Modrobradi som bygger på folksagan om herr Blåskägg skriven av den franske författaren Charles Perrault (1628-1703) och som här satts upp av koreograf Staše Zurovca med musik av Marjana Nećaka. Vi njöt och vi imponerades av dansarnas enastående kroppskontroll när de flöt och svävade och gled fram i sagan, och musiken pumpade och pompade i gång och kändes skönt i bröstet.
Senare i rusiga meddelanden från våra respektive spårvagnar hem var vi ännu lyckligt oanande om kvällens vedervärdiga händelser i Paris.
Det blev som omintetgjort – sinnesrörelsen och hänförelsen och lyckan.
Kvällen som var så vacker, blev ful.
Paris är i våra tankar.
