Sida 8
Jennies boklista om FÖRE FESTEN
10 Jul 2016
I Jennies boklista får FÖRE FESTEN fullpott i betyg och hon gillar språket :)
Betyg: 5 av 5
Min åsikt:
Stark, underhållande & fängslande med fantastiskt språk!!!
Daniel Sjölin hyllar FÖRE FESTEN
28 Jun 2016
Ingen nämner någon översättare, översättarens namn visas inte i bild, men det hindrar inte att TV4:s Bokhyllarna hyllar översatta böcker och tipsar om dem som sommarläsning. Vilket ju i och för sig är mycket glädjande. Översättaren får glänsa bäst hon kan.
Och de förutfattade meningarna mot tysk litteratur tycks cementerade även hos våra unga bildade och belästa, recensenten hyllar förvisso både romanen och språket och visdomen och vidsyntheten, men låter inte bli att lägga till "och han är rolig, fast han är tysk" – och studion skrattar synkront.
Daniel Sjölin blir "glad i själen" av "ett språk som smälter som smör i munnen" när han läser FÖRE FESTEN av Saša Stanišić (Weyler Förlag) och då blir jag förstås också en glader!
http://www.tv4.se/nyhetsmorgon/klipp/bokhyllarna-det-här-ska-du-läsa-i-sommar-3421852
För vem är tysk litteratur för svår?
22 Jun 2016
Artikeln har redan tre år på nacken men den är alltjämt högaktuell, även om jag absolut kan urskilja och känna av en viss förändring åt det positiva, att branschen blivit en smula öppnare och mindre dömande mot tyskspråkig litteratur. Svenska språket tål och klarar och hanterar långt mycket mer än vad gemene man och förlagsfolket tror, och jag undrar: råder samma antipati och förinställda obstinata inställning mot låt säga kinesisk eller rysk litteratur, är den också för svår och måste så att säga förenklas och tonas ned, krävs det att man trasslar och slätar ut även den så att språket blir mer "lättillgängligt" och "mindre krångligt och tungt"? Om inte – vad är det då vi talar om, egentligen??
Det är Fredrik Agell som skrivit artikeln som är på pricken:
Tysk facklitteratur hävdar sig väl i Sverige, men ny skönlitteratur har svårare att hitta hit. Introduktionen av den har alltmer övertagits av små förlag som står inför flera svårigheter. Kunskaperna i tyska har försvagats och den tyska litteraturen har blivit svåröverskådlig, men framför allt avskräcks svenska läsare av den grundläggande uppfattningen att tysk skönlitteratur alltid är så svår. Det finns en ny litteratur som skiljer sig från detta.
Än en gång är det fest!
7 Jun 2016
En mycket lyckad förfest
BOKRECENSION Saša Stanišic: Före festen
Övers: Christine Bredenkamp
Weyler förlag
En elegant, språkligt ljuvlig roman, lekfull men med en allvarlig botten, präglad av geografiskt temperament (som man förleds att tro i alla fall) som vore författaren uppvuxen och rotad på den tyska landsbygden. Det är han nu inte, men som alla duktiga författare kan han lura en till att tro att det mesta som skrivs är sanning. (Och i slutet av boken tackar författare invånarna på flera små tyska orter som heter ungefär likadant som platsen för bokens berättelse. Kanske har han varit i hembygdsarkiven och rotat som han påstår…)
Stanišic är född 1978 och kom till Tyskland från Bosnien 1992. I romanen får vi i samtiden träffa en handfull människor – och en rävhona – i Fürstenfelde, ett litet samhälle i det som var Östtyskland.
Den snygga inledningen om den nyligen avlidne färjkarlen blir introduktionen till en väv av samtida och historiska skrönor som berättar om mördare, överfall och andra händelser i bygdens gemensamma historia.
I samtiden porträtteras också den lokala garagepuben med stamgästerna, den gamla konstnärinnan som målat allt och alla trakten, en gammal överste med dödslängtan, bilburen ungdom, med flera, allihop på väg mot det gemensamma firandet av den traditonella högtiden, Annafesten. Skrivglädjen i att berätta och visa en stor verktygslåda i stil, tonfall och karaktärsteckning gör det här till en mycket lyckad förfest.
Tysk dignitet vs svensk ungdomlighet
29 Apr 2016
I Tidskriften Respons har Fredrik Persson-Lahusen skrivet en mycket intressant och skriande aktuell essä (Tack Jens Christian Brandt via Bodil Zaleskys blogg) om ett svenskt fenomen och en svensk allmänrådande inställning som tycks leda landet in i leda – hans motexempel är TYSKLAND.
"Att den legendariske kritikern Marcel Reich-Ranicki ännu som 80-åring ledde tv-programmet Das Literarische Quartett har i svenska tidningar mer än en gång fått exemplifiera att tyskarna minsann har vett att respektera äldre intellektuella och deras livslångt vunna vetande. Att sändningen numera modereras av Volker Weidermann, en ungdom på 47 år och bara ett par månader äldre än Jessika Gedin som babblar i Babel, verkar ingen intresserad av. Helt visst har de koleriska utfallen blivit färre, men samtalskvaliteten är den gamla goda. Av detta kan en, egentligen självklar, slutsats dras. Det kommer inte an på åldern, utan på förhållningssättet. Yngre tyskar på universitets- eller utställningsmingel anammar självklart det seriösa allvar som sammanhanget anses kräva, medan det inte direkt saknas äldre etablerade svenska intellektuella som larmar och gör sig till. Vad är det som gör att en viss tradition värderas i Tyskland, medan inget är svensken så skrämmande som att gå miste om det allra senaste?"
Tillbringar man tillräckligt mycket tid utanför Sveriges gränser får/ges man – vare sig man vill eller inte – ofrånkomligt ett annat perspektiv på det offentliga samtalet: djuplodande diskussioner om kultur, samhälle och politik med välformulerande, vältaliga och kunniga människor som med skarp blick och vass seriositet uttalar sig om sakernas tillstånd utan ett sikte inställt på popularitet – och man märker att man VILL lyssna, man VILL ta till sig vad som sägs och man VILL skapa sig en egen åsikt om uttalandena.
Ängsligheten och slarvigt babbel i stället för välgrundat tal i Sveriges Radio och Sveriges Television och i viss mån även dagstidningarna tycks vinna mark. Just ängsligheten för att inte bli uppskattad hos gemene man verkar vara så oomstritt överhängande hos alldeles för många personligheter som tillåts ta plats. Urtrist.
Är den svenska "ungdomligheten" verkligen så eftersträvansvärd? Är det den som bottnar i ett gediget kunnande som vi vill ta lärdom av?
http://tidskriftenrespons.se/article/forsta-kapitlet-pa-nagot-alldeles-nytt/
Amanda Svensson i Expressen om FÖRE FESTEN
12 Mar 2016
http://www.expressen.se/kultur/bocker/oskuldens-tidevarv-med-lek-och-fantasi/
Marta Ronne i UNT om FÖRE FESTEN
24 Feb 2016
Saša Stanišić "Före festen" är en roman om det skönlitterära berättandets närmast obegränsade möjligheter, skriver UNT:s Marta Ronne.
”VI ÄR LEDSNA.” Finns det romaner där själva öppningsfrasen kan få läsaren att lystra till så hör definitivt Saša Stanišić ”Före festen” till dessa.
http://www.unt.se/kultur-noje/litteratur/omsorgsfull-oordning-4105289.aspx
Maria Ehrenberg i Smålandsposten om FÖRE FESTEN
12 Feb 2016
Ingrid Elam om FÖRE FESTEN
7 Feb 2016
– Detta är något av det mest underhållande jag läst på år och dag. Stanišić har en fantastisk blick för situationskomik och det allvar som också ryms i den. Byn befolkas av en rad original vars handlingar delvis är en protest mot en enahanda vardag och mot den utveckling som utarmat byn på jobb, krogar och färjkarl.
– Han berättar om allt som är värt att räddas, en fredlig samexistens för tusen år sedan, gemenskapen, förberedelserna inför Anna-festen, egensinnet. Han betraktar inte byn med en främlings ögon han skriver vi och menar det. Framför allt skriver han en prosa som är otroligt variationsrik, har högt tempo och ändå precision, det är helt enkelt en ren njutning att läsa.
Ingrid Elam, Kulturnyheterna, 3 feb 2016
mer & mer FÖRE FESTEN …
6 Feb 2016
BERNUR i bloggen 6 feb 2016 om FÖRE FESTEN av Saša Stanišić:
Romanen Före festen visar romanens spännvidd som genre. Det är en njutningsfylld krönika om historiens betydelse för människan.
”Den som inte vågar sig utanför verkligheten, kommer aldrig att erövra sanningen”. Orden är Schillers, och återges av en av karaktärerna i Saša Stanišić roman Före festen. Dessa ord av Schiller kan fungera som en kod till förståelsen av denna säregna berättelse.
Stanišić, född i Bosnien-Hercegovina, kom till Tyskland som tonåring, och han förhåller sig till språket med en kärleksfullhet som aldrig blir okritisk. Det är uppiggande att läsa hans anarkistiska inställning till hur en berättelse ska formas. I den mån det är kaotisk beror det på att så är också verkligheten, och det är sällan innehåll och form samspelat så väl i en roman.
http://howsoftthisprisonis.blogspot.hr/2016/02/fore-festen-sasa-stanisic-weyler.html
Jenny Aschenbrenner i P1 6 feb 2016 om FÖRE FESTEN av Saša Stanišić:
Tänk, alla små ögonblick som historien byggs av. Tänk, konstnären och författarens makt att välja ut några av dem som legat i skugga och belysa dem åt oss. Saša Stanišić gör det vackert, roligt och rytmiskt, i det gränsland mellan myt och realism där allt tycks nytt och outforskat.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=478&artikel=6361076
